IEA: Nu går förnybara energikällor om kol
Det är i IEA:s halvårsrapport som ett trendbrott ses. Redan under 2025 och senast under 2026 kommer förnybar energiproduktion att passera kol som den största källan till elproduktion. Det beror på faktorer som väderförhållanden och energipriser.
Samtidigt väntas kärnkraftsproduktionen nå nya rekordnivåer, vilket beror på återstartade reaktorer i Japan en stabil produktion i USA och Frankrike. Utöver det tillkommer nya reaktorer i framför allt Asien. En stadig ökning av elproduktion från naturgas väntas även i fortsätta att ersätta kol och olja i många regioner. Det innebär att koldioxidutsläppen från elproduktionen väntas plana ut under 2025 och minska något under 2026.
– Den globala efterfrågan på elektricitet förväntas fortsätta växa starkt fram till 2026, trots ett osäkert ekonomiskt läge, säger Keisuke Sadamori, direktör för energimarknader och säkerhet vid IEA i en kommentar och fortsätter:
– Den kraftiga expansionen av förnybar energi och kärnkraft håller på att omforma elmarknaderna i många regioner. Men detta måste åtföljas av större investeringar i elnät, energilagring och andra flexibilitetslösningar för att säkerställa att elsystemen kan möta den ökade efterfrågan på ett tryggt och kostnadseffektivt sätt.
Den största ökningen av energianvändningen kan ses i tillväxtregioner i Asien. Kina och Indien beräknas stå för 60 procent av världens ökning av elförbrukning. I USA väntas den snabba tillväxten av datahallar bidra till en ökning av energianvändningen med två procent. I EU ser däremot energibehovet ut att öka långsammare, med en procent under året.
I rapporten uppger IEA att grossistpriserna på el ökade med 30 till 40 procent jämfört med året innan. Det beror i sin tur på ökade priser på naturgas. Trots det låg priserna på lägre nivåer än år 2023 – men högre än 2019.
Energipriserna varierar stort i världen, vilket påverkar industrisektorn. De genomsnittliga elpriserna för energiintensiv industri i EU är fortfarande dubbelt så höga som i USA och enligt rapporten betydligt högre än i Kina. Skillnaderna i kostnaderna fortsätter därför att vara en utmaning för konkurrenskraften för energiintensiv industri i EU.