Stockholm Exergis anläggning för negativa utsläpp och fossilfri cement från Heidelberg Materials är två av de klimatsatsningar som ska lagra koldioxid – en teknik som nu ifrågasätts, skriver Svenska Dagbladet.
I en forskningsrapport från IIASA, publicerad i tidskriften Nature, hävdas att den globala lagringskapaciteten för koldioxid kan vara upp till tio gånger mindre än man tidigare trott, det vill säga 1 400 miljarder ton, istället för 12 000.
På så sätt krymper förhoppningen om CCS-teknikens bidrag för att rädda klimatet kraftigt.
Trots kritiken, menar Filip Johnsson, professor i energisystem vid Chalmers i Göteborg och en av Sveriges ledande experter på CCS, att tekniken fortfarande är att räkna med.
Till Svenska Dagbladet säger han att CCS fortfarande har en viktig roll för utsläpp som är svåra att undvika, som cementtillverkning. Han menar att det är andra faktorer som kan påverka CCS-teknikens framfart.
– Globalt ser vi att 70 procent av lagringskapaciteten som man har kartlagt finns på land. Det gör att frågan om acceptans bland dem som bor i närheten kan bli en stor stoppkloss.
En annan viktig aspekt är att det kostar alldeles för lite att släppa ut koldioxid, understryker Johnsson.
För Stockholm Exergi är inte rapporten ett problem, då man redan säkrat lagringskapacitet för 900 000 ton CO₂ per år. De ifrågasätter dessutom rapportens metod, eftersom välkända fält som norska Snövit uteslutits trots att de redan använts för koldioxidlagring.